Det är så härligt med djur del ett

Tänkte att jag skulle ta mig en härligt uppfriskande morgonpromenad med hunden.

Åkte ner till stranden, det blåste ganska mycket och var kanske mer bitigt än uppfriskande.

Hunden skuttade omkring, glad i hågen, jagade fåglar och viftade på svansen.

Så långt allt väl.

Vi har haft en riktig vargavinter, snö sedan i november och riktigt kallt för att vara Malmö. Snöröjningen har varit kraftigt eftersatt men saltandet har varit friskt.

Var gjorde Malmö kommun av all den härligt smutsigt salta snön undrar du?

Det ska jag tala om, den lassade de ut på Tallriken, (en stor rund gräsmatta mitt i Pildammsparken där det brukar vara Valborgsfirande och picknick), samt på hundrastplatsen på Ribban. Härligt skitigt smältvatten fullt av allt från gamla nappar till fimpar, snus, borttappade vantar och annat gammalt skit som nu ligger i en enda sörja och flyter i en illaluktande lerpöl.

Brevid sagda lerpöl befinner sig alltså undertecknad och den skuttiga hunden.

Skuttiga hunden vet att lerpölen är off limits men träffar en annan skuttig hund som inte är lika väl informerad om det olämpliga i att skutta i just illaluktande sörja.

Har den okända skuttiga hunden ingen ägare som kan kalla in den undrar du nu men matten pratar i telefon och har ryggen åt hunden. Min hund blir tillfälligt döv för det är ju roligt det här med att vara olydig och om kompisen får måste man ju få, eller?

Med mig hem i den lilla bilen har jag alltså en styck slokörad, svart och illaluktande hund. Slokörad för att hennes matte har en oväntat bister basröst som med hjälp av ett bastant magstöd kallar in två olydiga hundar när det vill sig, svart och illaluktande för att hon skuttat i sagda sörja.

Hem med hunden, in med hunden i det lilla badrummet, spola smuts av hunden som skakar på sig och stänker ner hela nystädade badrummet med svart gegga, skälla på hunden, spola mer vatten, ut med hunden ur badrummet, torka blöt hund. Under tiden har den spinkiga och mycket nyfikna katten tassat ljudlöst in i det smutsiga badrummet och intresserat undersökt leran som finns på golvet. Tvätta katttassar, torka blöt katt. Moppa badrum.

Det är härligt med djur.

Sådärja, nu är klockan tio.

Godmorgon!

Recept för lyckad fredag

Tag en apelsin och valfritt antal Leksandsknäcke med Tartex vitlök/örter och Önos smörgåsgurka. (Varning utfärdas här, det kan vara svårt att begränsa sig)

Apelsinerna kan vara vilket märke som helst men resten måste vara ovan nämnda märken. År av erfarenhet säger att det är dumt att chansa med andra, äckligare märken.

Man kan lägga till extrasaltat Bregott de dagar man känner sig extravagant men det är inget måste.

Kaffe ur snygg termos och lite katthår på bordet förstärker känslan av lyx.

Använd sedan en annan USB-port på datorn än du brukar och MON DIEU ... fredagspeppen är total.

Torgskräck

Hej mamma,

jag skriver med stelfrusna, blåa fingrar efter en promenad i det bedrägliga vårvädret. Det såg så varmt och soligt ut men det var riktigt snorkallt. Skulle gjort som katterna, lagt mig i fönsterkarmen i köket och somnat.

F och jag skulle bara ta en sväng nerom Möllan, han skulle köpa en burgare och ett busskort, jag skulle rasta hunden. Så långt allt väl. Sen var hela torget fullt av lördagskalabalik såklart. Hundar överallt som måste skällas ut, vänner som jag sa hej till som måste skällas ut. Sibyllapersonal som måste skällas ut. Förbannat misshandlande kräk (en väns ex) som satt och glodde hånfullt medan jag tog hunden i hampan och hon stämde upp i en operettaria av missförstått hundgnäll. Jag blir så sjukt stressad när hunden blir uppstimmad bland folk, tycker att det är jättejobbigt och vill helst bara gå hem och låsa dörren. Hon blir bättre och bättre men i vissa lägen när det är mycket folk blir jag gråtfärdig innan vi kommer därifrån.

Sen är det ju det här med vad man ska säga när man träffar folk. Ska man vara ärlig när de frågar hur man mår eller ska man bara göra som de förväntar sig, se glad ut och säga att allt är bra?

Träffade nyss en gammal kursare från journalistlinjen på ICA och hon brukar alltid passa på att kräka av sig om sitt miserabla liv som aaaaldrig blir bättre och jag brukar bara säga att allt är bra för att vi egentligen inte känner varandra vidare väl. Idag så sa jag precis som det var, att jag är förbannat trött på att inte ha ett jobb som känns meningsfyllt och som jag kan känna glädje över att gå till. Då har människan mage att se lite lagom nedlåtande ut, klappa mig lite överseende på armen och säga: jaja, du får lycka till med det där. Vad fan menar hon med den attityden? Näe, det är bättre att göra som du alltid sagt mamma, när det gäller såna som inte känner en så låtsas man som det regnar men man kan tänka vad man vill.

Har varit på ett jävla skithumör hela dagen och hade precis lyckats peppa upp mig och så kommer man ut och möts av det där. Tur att vi även sprang på vännerna A och T med lilla solstrålen i vagnen. Hon var lika glad trots kylan, särskilt när tillfälle bjöds att få en brutal hundpuss och få hålla lite i kopplet. Man blir ju glad bara av att se hennes glada lilla uppsyn.

Den jävla byrackan däremot har tur att hon är så gosig i vanliga fall, annars hade jag sålt henne till första bästa knarkare för en femma.