F gjorde mig sällskap till kärlekens jobb för en bit mat. Vi åkte buss till den akademiska grannstaden med en otroligt glad busschaufför. Han inledde med att säga: "hej, det är er busschaufför, jag tänkte snacka litegrann här i micken, alltså den här mikrofonen" Tur att han förtydligade sig. Sen kom han loss i en svada som handlade om att från och med den 1e juni kommer bussarna att bli kontantlösa vilket han såg fram emot för som busschaufför då kommer hans jobb endast att bestå av att köra bussen och "sjunga litegrann". Vi ser numer fram emot den 1e juni med stor glädje och förväntan och kan tänka oss att åka buss enbart för sången.
Desto mer snopna blev vi när vi skulle hem och blev snuvade på en hel timmes sömn. Sommartiden smög lömskt på oss utan förvarning, bedrägligt det här med en hel dags vinterkyla och sen sno en timme och kalla det sommartid. Bah, humbug.
Söndagen tillbringades med att servera brunch åt bakfulla människor på det oorganiserade arbetet. Det lär inte bli långvarigt. Ägarinnan är så clueless vad gäller arbetsgivares skyldigheter att man blir mörkrädd. Ibland tänker jag att det är tur att du inte är här mamma, du hade retat upp dig till vansinne på alla märkliga saker hon hittar på och velat gå in och läxa upp henne enligt alla konstens regler. Nu senast försökte hon sig på att betala för 1,5 timme för lite för att jag "själv valt att stanna extra timmar". Jomentjena. Det är ett troligt scenario att jag, som kommer från en hel armé av starka kvinnor och män som vet sina rättigheter, skulle arbeta oavlönad. Tillåt mig hånskratta.
Känsliga läsare varnas för kommande inslag:
Dagen idag började med att jag hittade kattbajs på vår älskade röda 70-talsrya. På tre ställen. Under bordet. Förstå hur svårt det är att tvätta bort från en sån matta, härligt långhårig ull och tätt knuten. Kattbajs luktar dessutom inte hallon. Jag svor, baddade såpvatten och försökte låta bli att kräkas. Det måste ha varit en katt som smugit sig in under natten och förorenat vårt hem för inte kan väl våra små fisförnäma kattfröknar syssla med sådana ofinheter? Nå, därifrån kunde dagen bara bli bättre.
Döm om min förvåning när jag idag talade med både a-kassa och arbetsförmedling och blev bemött trevligt, rentav glatt, och handlingskraftigt. Jag höll på att trilla av soffan.
Till saken hör att jag kämpat sedan i januari för att försöka få rätsida på vad det egentligen är för papper och intyg som a-kassan behöver för att handlägga klart mitt ärende och betala ut mina pengar. Ingen lön eller ersättning sedan 25e december och det här med panik över pengar är verkligen inte min starka sida. Lägg till det ett nytt samboskap som bara borde få vara tomtebolycka och inte ett ständigt ekonomipussel så förstår vem som helst att det bor en klump i min mage som inte vill töa med vinterisen.
Hursomhelst, nu verkar det som tjejen på a-kassan plockat fram svärdet för att hugga knuten på mitten. Att det ska vara så slumpmässigt att man lyckas ha turen att få prata med någon som har lite vett i huvudet känns inte så förtroendeingivande.
Jag känner mig extremt redo för värme nu, sol, picknick i parken, ljumma dagar och kvällar... ja tack! Så vintern, tack för denna gången, vi kan väl bestämma att nästa gång vi ses blir i december? Jag lägger in en beställning på snö lagom till första advent, är vi överrens? Bra, då släpper du taget nu då så putsar jag gympadojorna så länge.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar