Inledande fraser... vilket får mig att tänka på frasvåfflor, vilket är passande för idag är det våffeldagen.

Jag är en saksamlare. Inte längre en samlare av materiella ting i lika hög grad men jag samlar på saker som händer, saker som jag lägger märke till och som sker. Jag brukade göra det för att kunna berätta dem för och diskutera dem med min mamma. Vi hade en märkligt nära relation där inget ämne var för litet, för stort, för svårt eller tabu.

Annandag jul 2009 föll min mamma död ner i köket hemma och sedan dess har mitt liv haft en obalans. Jag samlar fortfarande på samma saker men har ingen att berätta dem för. Plötsligt känns det som att jag måste filtrera allt jag säger beroende på vem som lyssnar. För plötsligt känner jag mig osäker på om de verkligen vill lyssna på mina triviala vardagligheter.

Döden är en märklig företeelse. Så hastigt händer det, oavsett hur lång processen är. Man är aldrig förberedd. Och sorgen går inte över, den lindras bara. Make no mistake.

Hursomhelst har jag en massa saker som måste få komma ut. En massa tankemucklor som snickesnackar och babblar och bubblar och gör mig galen. Mucklor vet ni visst vad det är, de där små figurerna i Pettson och Findus som pysslar omkring i sin egen småvärld i bilderna. Fiskar, ror en liten båt, bråkar och stökar.

Så tänker jag mig mina tankar. Som en helt egen värld. När jag är på yoga eller på någon annan plats för ro måste jag tänka mig att jag stoppar mina små tankemucklor i en liten låda utanför dörren, stoppar om dem och hyssjar dem, så får de vänta medan jag finns i nuet utan dem. Jag försökte det när jag var på spa med kärleken nyligen. Då gjorde mucklorna genast upp en eld på stranden, klädde ut sig till indianer och började tjutande dansa runt elden med tomahawker i högsta hugg. Ni förstår ju vad jag har att göra med.

Den här bloggen skriver jag först och främst till min mor. Den kommer att innehålla alla de saker som jag skulle vilja diskutera med henne. Därför kommer den förmodligen att bli som ett brev, eller en diskussion eller vad man än vill kalla det. Jag har haft en blogg tidigare, vill ni läsa den går ni in på greta.blogg.se. Den är ostrukturerad, osammanhängande och full av bubbel. Precis som jag.

Välkommen.